Skolan är avgörande för våra barns framtid. Det är i skolan som alla barn, oavsett bakgrund, kan få med sig den kunskap de behöver för att uppfylla sina drömmar. Men många barn får idag inte det stöd de behöver.
Det handlar om att göra upp med kvarlevorna av det idégods som präglat svensk skolpolitik sedan 1968-vänsterns dagar. Av rädsla för att barn med svårigheter skulle stigmatiseras så skulle specialklasserna och speciallärarna bort och klassläraren skulle fortsättningsvis hantera alla barn, oavsett förutsättningar, i ett och samma klassrum. Det kallades inkludering. Tanken var i grunden god; självklart ska barn så långt det är möjligt gå gemensamt i en klass, men inkluderingstanken kom att gå för långt och slå hårdast mot dem som har det svårast.

Den socialistiska tanken om jämlikhet utgick ifrån att barn är likadana, att de lär sig saker i samma takt och på samma tid. Att alla barn gick i samma klass var viktigare än vad barnen faktiskt lärde sig. Men barn är inte likadana – barn är olika. I takt med att inkluderingstanken befästes har kunskapsresultaten i svensk skola fallit. Barn är inte utbytbara kugghjul i skolans maskineri, alla individer är olika och vissa behöver undervisning i en mindre grupp.
Två av de mest kraftfulla instrumenten, är i Sverige näst intill avskaffat för att hjälpa elever med svårigheter; dels för elever att kunna placeras i en liten särskild undervisningsgrupp vid sidan av den stora klassen och dels att gå om en årskurs.

I Sverige är det 4 % av eleverna som går ett extra år i grundskolan. I Tyskland är det 18 % och i Frankrike 22 %, När Sverige störtdykt i Pisa under 2000-talet har drygt 1 % av eleverna gått i en särskild undervisningsgrupp istället för i en vanlig klass. Det kan jämföras med Finland som under samma tid legat i världstoppen i Pisa och då haft uppåt 8 % av eleverna som undervisats vid sidan om klassen. Under förra läsåret i Härryda kommun var det enbart 0,41% som gick i särskild undervisningsgrupp.

Vid ett av mina skolbesök som ledamot i kommunstyrelsens arbetsgrupp för skolfrågor fick jag höra, ”om det inte var för den här gruppen hade jag inte kommit till skolan”. Skolan behöver göra upp med tanken att alla elever är likadana och därav drabbas av inkludering och istället ge dem det stöd de behöver.